Kan inte förstå hur fort allting gick. Jag hade inte en tanke på att det skulle kunna bli såhär.
Skrev ju bara i förra inlägget att hon var sjuk, men jag trodde hon skulle klara sig ur detta. Det kommer nog som en chock för alla. Känns som hela Karlskrona sover idag, alla sörjer.
Hon var en omtyckt person, din mamma Gurra. Alltid lika glad.
Att se ens bästa vän lida såhär mycket är inget jag önskar för någon, inte ens min värsta fiende.
Jag tänker på er familjen Olsson. <3
En annan tanke går till mina två älskade bästa vänner som står bredvid mig i vårt och torrt. Vi har skrattat tillsammans, gråtit tillsammans, bråkat tillsammans , nästan slagit ihjäl varandra tillsammans , spenderat sommaren tillsammans, vi avslutar varandras meningar och kan verkligen vara oss själva med varandra. Det är sjukt hur något så hemskt som en död, kan splittra folk men också föra andra närmare. Igår märkte jag vilka som verkligen ställer upp. Det spelar ingen roll om man känt någon i flera år, om den sen inte ställer upp när det behövs. Tack för att ni finns mina älskade änglar, Fanny och Morgan. Jag älskar er <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar